Sitter och tänker på folk som kommer och går i ens liv. Såg den här på Facebook nu, namnet under blurret är irrelevant. Men vad får folk att göra val, vissa idiotiska, som de gör? Glömma bort att det är de riktiga vännerna som alltid kommer finnas kvar när allt blir tufft, som följer med en i fallet bara för att se till att man kommer upp igen. Jag vet inte om du läser min blogg längre, men jag har verkligen försökt släppa det du sa till mig för några dagar sen. Du beter dig som att det är jag som sviker dig gång på gång men du verkar ha glömt vem det var som svek förtroendet från början, "satte kniven i hjärtat", remember? Jag släppte det, en dum sak som inte påverkar någonstans hur mycket jag bryr mig om dig. Men när du bekräftade ett sarkastiskt påstående från mig när jag sa "om jag inte skulle höra av mig skulle vi aldrig höras mer." Hur kunde du ens hålla med mig om det haha... jag trodde aldrig att du skulle få mig att känna mig värdelös? Haha det var ju någon annans "jobb". Men en person som inte ser värdet i att hålla fast vid sina vänner har sina prioriteringar helt fel, och en sån person är ingen som jag kan kalla min vän. Jag tror nog att jag alltid visste att det skulle bli så här, du har ju märkt hur rädd jag varit för att förlora dig förut. Jag menar om du måste välja mellan mig och en annan, det är inte ens ett val. Familjen går alltid först. Det du tydligen inte förstått med mig är mina vänner är min familj. Jag vill inte förlora en bror. Så snälla skärp dig. För jag bryr mig. Då. Nu. Sen.