seriöst överskattat säger man som singel. Men egentligen, vad exakt får man ut av den här dagen när man är i ett förhållande? En dag precis som alla förrutom att hela stan är ockuperat av kärleksfulla par. Vill man inte ha en speciell dag bara för sig själva? (Och jag vet att ni har er speciella dag, den dagen som ni blev varandras. Grattis! Den är värd att fira) Största världspartyt för alla med partner "OCH VI FIRAR TILLSAMMANS! =D=D=D" hahaha. Nej tack. Och nu låter jag jävligt nedlåtande mot alla som vill visa sin kärlek för sin respektive, tro mig det är hur gulligt som helst och detta är nog till viss del singelns ord, men vad jag vill få fram är att denna dagen inte är speciell, utan det är ett affärsjippo utan tvekan. Ni som är i ett förhållande håller med säkerhet inte med mig men känner ni er verkligen extra speciella när ni blir utbjudna på bio och middag en dag som alla förväntar sig det? Skulle inte känslan av uppskattning bli och vara sjukt mycket större om det var en överraskning? Och tänk ifall ens respektive glömmer bort denna dag. KUL. Då känner man sig sviken och tror inte att han/hon älskar en osv. Undra egenligen hur många förhållanden som har gått i kras endast på grund av alla hjärtans dag.. kanske inte just pang på rödbetan, men herr och fru tvivel uppenbarar sig och det kan ställa till med mycket skit om den här dagen går fel, för många har stora förväntningar på denna dag. "Fjortonde februari, låt oss visa kärlek. Låt oss vandra omkring i de älskandes atmosfär och känna uppskattning!" Varför bara denna dag? Överraska istället. Det skulle i alla fall jag upskatta till tusen gånger mer, än att få uppmärksamhet en dag bara för att det förväntas utav inte bara dig själv utan din omgivning också. Så suprise suprise, alla hjärtans dag är överskattat.